SJÖBO. 17 kilometer i timmen. Så snabbt går det när Anklams distansryttare sätter fart genom skog och mark.
– Det kräver att både häst och ryttare fungerar på topp, säger Ylva Johansson som startade Anklams distansryttarförening för snart 14 år sedan.

Denna soliga lördagsförmiddag har ett tiotal ryttare samlats på gården i Anklam. Det är dags för årets första gemensamma ritt och det är mycket som ska diskuteras och planeras.
Under dagen ska en bana ses ut inför klubbens första Prova på- ritt den 3:e april på Ekerön.
– Alla är välkomna att vara med på prova på- ritten, oavsett om de har grönt kort och ryttarlicens, förklarar Ylva Johansson.

Förhoppningen är att göra sporten mer erkänd och att locka fler medlemmar till föreningen.
Internationellt sätt är distansritt den andra största ridsporten, näst efter banhoppning, men i Sverige är det fortfarande få som känner till den.
– I bland får vi kommentaren ?Distansritt, är det ni som springer brevid era hästar??, berättar Görel Sigurdsson och skrattar.
– Jag skulle vilja se den som kan springa brevid i 17 kilometer i timmen i 16 mil, säger hon.

Tjejerna är ense om sportens många fördelar.
– Bland annat får man en helt annan kontakt med sin häst. För en hopphäst innebär en pressening döden, men våra hästar måste fungera i alla situationer, säger Christina Mårtensson som inte sällan rider för placeringar i de högre klasserna.

Fakta:
Distansritt är maraton till häst och rids i sträckorna 5, 8, 12 eller 16 mil.

Som mest har man 16 timmar på sig att klara den högsta klassen.

Under loppet kontrolleras hästens puls och välbefinnande med jämna mellanrum i en veterinärkontroll.

Hästen får även obligatorisk vila i samband med kontrollerna.