Elly Johansson

 

Hejsan, jag vet att jag suger på att skriva blogg och ibland undrar jag ens varför jag har någon... - tyvärr finns det inget bra svar på detta, men allting har en mening.

 

För det första vet jag att jag har en standarperson som kollar bloggen och ja.. de är väl de.

 

Jag har min blogg mest för att kunna ventelera minna tankar, som jag behöver göra just nu, vi dehär tillfället.

 

Just nu, just nu önskar jag faktist att jag var singel, de är faktist påfärstande att bo tillsammans med någon annan som man ständigt måste påpeka vad hon/han skall göra, fär insjativtagandet är lika med nadda. Ibörjan var det faktist roligt, att personen gjorde alt man sa till om. Men nu ett år senare inser jag snarare besväret med de än fördelar med de.

 

Nu har man sagt till, och sagt till och tillslut pallar man inte mer. Jag bara önskar att perssonen tar mer injsativ till saker ting. Jag är lixom ingen mamma, just nu önskar jag att jag bode själv, i min egen lilla lya och kunde gå pyssla med saker, som städa, tvätta, fixa mat-lådder till kommande veckans träning och skola. Planera tiden som jag gjorde för när jag bode själv.

 

Och inte heller behöva tänkte på vad man ska äta, för då är de ingen som säger, "det kan inte jag äta" - "de är inget jag äter" m.m, om jag skulle tagit alla minsa sker vi har tillsammans som är mitt, skulle de inte finnas något kvar i denna lägenheten.

 

Det finns givetvis inte bara nektdelar med denna person även för dellar, att altidv vilja laga mat tills man kommer hem, är alltid kärleksfull och viljan att ta hand om mig när jag har mina dippar.

 

Mellan åt känns det som personen inte accepterar att jag är en aktiv människa, jag tränar för min hälsasskull och som många andra vet, viktnergången är de jag har fokus på. Har en hund på 13år, trotts sin ålder behöver aktiveras för att hon ska få leva längre. Samt en häst som skall ridas någongång i veckan för hans hälsa, imellan åt känns de som detta inte accepteras - det gör min supper arg och ledsen. Jag kan inte sitta inne en heldag utan fått röra på fläsket, och regnar det och kallt kanske, men annars ne. Men det kan denna personen gör utan att blincka.

 

Jag är rädd för att de är nackdelarna med personenra som väger tyngst och förmodligen kommer de inte hålla länge till. Vi bråkar aldrig, vi skrattar mycket tillsmmans, men som jag skrev innnan, jag ser förmycket nackdelar med vårt förhållanden, hade DU bara kunnat ta mer injsativ och att jag inte alltid eller för det mästa skall säga vad som behövs göras så hade jag blivit mycket gladare.

 

När vi blev tillsammasn var du helt annant människa, du kom med saker vad vi kunnde göra, lagade mat vid 18 varje dag för du visste att jag inte ville äta senare en 19. Du tvättade utan att jag behövde säga till, men idag är de inte så längre, vad fan har hänt?

 

vi har varit tillsammasn ett år, du ville inte ens firar de pga du anser att du inte hade pengar, det måste inte kosta att gå ut gå tillsammassn, eller ta en liten fika tillsammans, nej de är inget du vill göra, det skulle aldrig slå dig i tankarna, men om du läser detta nu säger jo fan vad du ljuger, VARFÖR HAR DU DÅ INTE VELAT GÖRA DE PÅ ETT ÅR DÅ?! kom inte sägat du tänkte, för de räker inte att tänka man måste verkställa det också.

 

Visst det kanske låter som bagatäller för andra men jag blir trött på detta, fast jag älskar han men, vad ska man ta sig till när man ienkligen inte vill lämna personen men på ett sätt vill man. Det går inte att prata med personen för han lyssnar inte, känns som jag pratamer de väg.

 

en mycket förtvivlad elly...